Josefine Öström

Även om man har svårt att tro det, så löser faktiskt tiden allting. Man går vidare. Man är inte en dålig människa för att man känner hatkänslor, gråter eller mår dåligt. Det är en del av sorgearbetet och måste få ta tid. När man väl kommit till stadiet då man är förbi de värsta känslofluktuationerna, det är då man kan börja tänka framåt och rationellt. Det är då man kan tänka på att förbättra sin egen situation. Ens förlorade Kärlek kommer inte tillbaka, så det är dags att gå ut där och hitta en ny Kärlek. Världen är inte rättvis, ej heller skyldig mig någonting, man får skapa och hitta det man själv vill ha. Ingen tjänar på att grubbla, och den gamla Kärleken kommer inte tillbaka för du tycker synd om dig själv. Något att tänka på är att det är i dessa motgångar du visar din sanna karaktär. Du har blivit sårad, men du måste bära huvudet högt, åtminstone så att din tårar inte sjunker till samma låga nivå den som svek dig. Små människor hämnas, men de stora människorna förlåter och låter svikaren gå sin väg. Att slösa energi på hämnd skulle bara bereda svikaren extra uppmärksamhet. Ta motgången med ett leende, men släpp aldrig personen inpå dig igen. Fokusera din Kärlek på dina vänner istället.