Josefine Öström

sista puzzelbiten är på plats och jag är hel igen.

jag saknar att se dig och känna din närvaro.



det hela handlar inte om att vara din, utan det handlar om att vara något för dig. inte bara någon i mängden. jag vill vara unik. någon du kan lita på. jag vill berätta vad som tynger mig, vad det är jag bär inom mig, alla problem och allt som bara är fucked up. men jag vågar inte. tänk om du vänder det emot mig, tänk om du överger oss.

JAG SAKNAR DIG!

Trött.. i både kropp och själ.  Tankar, känslor, minnen, fraser, bilder, ord.. far omkring som i en centrifug. Önskar att det fanns en avstängningsknapp att kunna ta till emellanåt. Bara för att få vila lite. Men det är svårt att vila ifrån sig själv.


Ibland inser vi inte hur mycket vi älskar någon förrän det är slut. Det är farligt att ta någon för given, men det är också väldigt lätt att bli beroende av någon. Vi har alla ett behov att få utlopp för vår Kärlek. Om vi inte får utlopp för känslorna så ruttnar de inombords och kvar blir endast en bitter individ.

Jag vet ej vad "normala" reaktioner innefattar, men såhär reagerar jag på en förlorad Kärlek, i ordningsföljd:
* Känslomässigt bedövad - man känner ingenting, även om man borde det.
* Dränkt i känslor - allting kommer rusande; hat, gråt, kärlek, besvikelse, ilska, och man kan inte sortera bland känslorna.
* Malande - kan inte sluta tänka på det, sover dåligt, tänker konstant på "om man skulle gjort något annorlunda, så hade vi fortfarande varit tillsammans".

Kom hem för ett rätt så bra tag sen ändå.
Denna dag har varit lång känns det som.
Det började med att jag for ut med hundarna, sen for jag och hälsade på mamma i affären där jag blev kvar en stund, sen skyndade jag mig iväg till arbetsförmedlingen för att lämna nå papper och surra lite. sen for jag och hälsade på jens i svensbyn där det blev kaffe och surr, sen for jag och jens till valls, sen till mamma och åt middag, sen tillbaka till svensbyn och drack en massa kaffe igen, sen for jag och skjutsade natalie en sväng sen till jens för mera kaffe och nu sitter jag här, har hunnit vara ute med hundarna på en nattprommis också.. så nu blir det läggdags och det ska bli så underbart skönt att sova, men jag känner mig ledsen och osäker på vad som kommer hända i framtiden. och jag hatar att gå i ovetandes..

äh, nu kryper jag i sängs, känns som att herr blund var på besök för flera timmar sen.
adjöken fröken!

"you're the light of my life" - brukar de säga. men jag vet ju bättre hur
det ligger till, hur det blir i slutändan. ni vet; inget ljus utan mörker
och ju starkare ljus desto mörkare skugga. mörkt, svart och svartsjuka. jag
antar att fenomenet har förtjänat sitt namn.

ibland tappar tiden sekunder, meningarna bokstäver och pulsen slag
(ibland upphör jag för att se om du reagerar på att jag inte längre
existerar)

jag är ledsen men det gör så ont att läsa mellan raderna, du vet?
och det känns som om du kastat allt åt vargarna i parken.
de känns som om jag är värd mindre än det papper du nyss knycklat ihop och på väg att slänga.
jag vill inte längre be om att du ska finnas där för mig, när du vet hur mycket jag vill ha dig. 
för man kan aldrig tvinga någon att älska.

men faktum är att jag älskar dig. trots alla ord,  trots allting.
jag är inte någon sån, någon såndär som ser något ont hos någon annan,
jag kan bara vara ond själv. jag är ledsen, men det gör så ont att läsa mellan raderna, du vet?

Varför i helvete utsätter vi oss för en sån jävla smärta, det gäller inte bara mig. det gäller dig, och kanske dig också..

För hur många gånger är det tänkt att man ska ligga snyftande en hel natt, sen vakna upp med rödsprängda ögon och en näsa med flera kilo snor. I've been there to many times before... och då kan man ju fråga sig själv är det så det ska vara, är det värt det? och är det så jag vill ha det?

Folk säger "Glöm honom, du kommer över honom, det finns bättre, han är inte värd dina tårar, osv.."  men det kanske inte alltid är det man vill höra. sen kommer jag på mig själv att jag säger precis samma sak när en vän ringer och är olycklig över en trasig kärlek.

Visst det kanske är plåster på såren just då, men saltet som har ströts i såren kommer svida ett bra tag till...
och den stora frågan är: Hur blir man egentligen frisk från att vara olyckligt kär, om man inte kan glömma?

Idag är jag pigg och mår mycket bättre, det är väldigt spännande hur alla symtom som illamående och sug efter saker kan försvinna på en dag eller två? det är rätt spännande hur kroppen funkar egentligen.

Idag har jag varit och kikat på två pållar med min vän natalie, det var skoj. imorgon blir det att fara och rida tillsammans med henne. gud så kul det kommer bli, jag är lite nervös för det känns som en evighet sen sist.
sen blev det att fara till mamma och äta middag hos mamma, det var gott och väldigt trevligt. sen blev det glass med choklad sås! och senare kaffe hos jens.

Men idag är man tydligen en IDIOT, så jag presenterar mig själv som josefine idioten öström. det låter väl bra?
undrar vad jag kommer vara imorgon? och i övermorgon? det kan man ju alltid fundera på.
jag blir så jävla ledsen, irriterad och jag vet inte vad. jag kan inte förklara, för jag finner inga ord.
det finns fan inte ord för det jag känner inombords.
en klump i magen och en smärta som aldrig försvinner.
nog om det.
adjöken



gullprutten :)

Då var det över med det.
mådde piss igår, sängliggandes hela dagen.
idag mår jag aningen bättre, men ändå inte.
fyfaaaaaaaaaaan.

humörsvängningar från helvetet!
har haft flera bra dagar nu, mycket bilkörning och bus med vänner.
fast det finns ju verkligen ingenting annat att göra i kära piteå stad på kvällarna under veckorna..
så det blir bara att köra en massa bil, fara runt och sladda. men det är kul och jag älskar det! :)

idag mår jag illa, har humörsvängningar och känner mig allmänt jävla äcklig! men jag antar att det hör till.

jag har ingenaning vad kvällen har att erbjuda, jag ska åka och köpa nånting gott nu, och fara till david och ta en kaffekopp med han och larsson!








jag längtar efter dig <3

Dagarna bara rullar på, dom går så fort och jag hinner inte riktigt med.
Jag hade ett bra nyår med härligt folk och jätte god mat.
Var dock nykter men nog hade jag lika roligt ändå.

hade väl ingenting direkt nyårs löfte i år, eftersom att jag brukar vara dålig på att hålla dom.

2010 - har väl varit ett halv bra år, det hade kunnat vara bättre. men man lär sig av sina misstag och jag kan bara göra detta år bättre!


2011 - hoppas jag blir mitt år.
just nu känns det oklart om hur allt kommer vara, jag har ett stort beslut jag måste ta.
och jag vet varken ut eller in idag.
men jag hoppas på ett underbart år tillsammans med världens finaste david!

nu ska jag bädda ner mig och se lite weeds, och lyssna på davids underbara snarkningar.
det är verkligen härligt att höra han sova, det låter så underbart!
jag borde också sova, ska vara på sjukhuset tidigt imorgon bitti.

sweet dreams'