snösnösnö.

hallåhallå.
har precis kommit hem från stan. jag är trött och har väldigt ont. så nu blir det några värktabletter och mycket sömn..
på tisdag är det en vecka sen jag opererades, och jag har fortfarande jättejätte ont. men jag ska fara in på måndag så får dom titta, antar att det är för tidigt att tabort stygnen då.
var och körde skoter på grönan igår, riktigtriktigt kul. hade izor med mig också och han skötte sig utmärkt med tanke på att han aldrig varit i närheten av en skoter. trodde att han skulle jaga dom eller vara rädd. men jag hade han lös hela tiden och han brydde sig inte ett skvatt om dom. riktigt imponerad var jag, eller alla var nog det, med tanke på att izor är känd som den tröga, som inte fattar nått! :)

och nu borde bullisvalparna vara födda, så om några veckor ska jag dit och kika. jag längtar så mycket. :)



nu blir det sömn. godnattpuss.

bästa någonsin..


jag vill bli hel igen

när längtan blir för stor att hantera och det enda jag kan tänka på är dig. och kanske jag inte ska hålla i dig allt för hårt. allt påminner mig om dig och jag har verkligen försökt att blunda för det. men verkligheten kan man inte blunda för och jag tror aldrig att jag kan bli blind inför dig.

ta tag i mig och berätta hur livet leker, hur jag ska kunna le och älska som aldrig förr. lär mig att leva. kanske allt endast är små impulser som får mig att fortsätta. och jag tror att du är den enda som kan få mig hel igen, som kan visa mig hur man gör.  på riktigt.


varje gång jag tänker på dig vill jag bara komma närmare dig än någon annan, jag vill vara så nära att du inte kan andas. när jag ser människor gå i staden, tillsammans, tänker jag på dig. jag vill hålla dig på samma sätt som dem som älskar. och ibland kryper känslorna närmre än någonsin, ångest för att jag är den jag är och för att du inte finns vid min sida. ångest för att jag är ensam och lever i denna förvridna värld.

utan dig.

tur

du är så vacker, jag gråter lyckotårar över att jag har haft sån tur.
sån tur som jag har haft, att få ha en så underbar människa i mina armar,
en sån tur har man bara en gång i livet, om ens det.

förändring..


jag känner mig inte alls levande just nu, beror väl på all smärta jag känner nu, tror jag.
det finns verkligen ingenting värre än då när man känner av ångesten av att behöva lämna allt. allt som har fått en lycklig. men det blev för mycket och gick för långt.

men jag har börjat tro på en förändring, jag är inte säker ännu. men jag tror.
för man kan ju bara förändras till det bättre om man får en chans att förändra sig.
men för att förändras måste man vilja.
oavsett hur saker och ting sett ut förut eller oavsett vad för saker som har hänt och så vidare så finns det ju alltid en chans till förbättring.
frågan är ju vill du och vill jag?


-

jag har förändrat mig idag....
... jag är brunett igen!
frågan är ju om jag kommer ångra mig imorgon, för det var världens impuls grej! :)

RSS 2.0