Josefine Öström

jag kan inte sluta tänka på dig.
jag är påverkad av nån slags tid.
måste skynda mig.
tiden måste räcka till.
men jag är så jävla lyckig att jag känt dig andas,
känt dina hjärtslag mot min hand.
ibland undrar jag om du tänker på mig,
och om du känner min närvaro, som jag känner din.

du kan skriva ditt namn över hela min kropp.
låt dig förevigas i bläck mot orörd hud.


och kanske vill jag blunda inför det som komma skall,
det jag fruktar allra mest.
att falla igen, falla lika hårt som jag alltid gör.
det gör ont att falla till marken utan förvarning.
och jag är ömtålig och liten nu.