Josefine Öström

jag känner mig ganska svag, men ändå så känner jag ingenting för tillfället. det är totalt svart för ögonen, en blackout. och det är jobbigt att det alltid ska behöva vara så, att det alltid ska drabba mig, på ett eller annat sätt. att det ska behöva beröra mig på det sättet det gör. jag trodde att jag var starkare än så? för visst är det väl så att man alltid är starkare än vad man själv tror?

efter att ha gråtit åttahundrakilo tårar i natt, samt idag så har jag snor i hjärnan så det blir vakum. känns så jävla kasst, och det känns ännu mer kasst att du inte ens bryr dig.


 /j.öström