Josefine Öström

när längtan blir för stor att hantera och det enda jag kan tänka på är dig. och kanske jag inte ska hålla i dig allt för hårt. allt påminner mig om dig och jag har verkligen försökt att blunda för det. men verkligheten kan man inte blunda för och jag tror aldrig att jag kan bli blind inför dig.

ta tag i mig och berätta hur livet leker, hur jag ska kunna le och älska som aldrig förr. lär mig att leva. kanske allt endast är små impulser som får mig att fortsätta. och jag tror att du är den enda som kan få mig hel igen, som kan visa mig hur man gör.  på riktigt.

varje gång jag tänker på dig vill jag bara komma närmare dig än någon annan, jag vill vara så nära att du inte kan andas. när jag ser människor gå i staden, tillsammans, tänker jag på dig. jag vill hålla dig på samma sätt som dem som älskar. och ibland kryper känslorna närmre än någonsin, ångest för att jag är den jag är och för att du inte finns vid min sida. ångest för att jag är ensam och lever i denna förvridna värld.

utan dig.