,.-
Även om du visste precis hur jag kände för allt runt omkring mig skulle du inte förstå mig, det är för långt bortom din verklighet ändå. För alla ord, all värme och alla dessa sanna leenden jag gett dig står du fortfarande där som ett frågetecken och ser absolut ingenting, mer än dig själv..
Och även om du stod i mina skor för en dag, kände kylan under mina fötterna, hettan i mina handflator och hjärtat som slår så hårt för dig så skulle aldrig kunna känna den eviga sorg som jag känner i hjärtat och själen. Nej, för du orkar inte se, orkar inte känna och öppna armarna för sanningen. För du vill inte.
Meningarna blir alldeles för långa för dig och orden trasslar ihop sig till en enda röra mitt framför fötterna på dig, bokstäverna pratar ett främmande språk och du vänder bara på klacken och går din väg.
Stanna någon gång, snälla. Du behöver inte vända, bara titta lite över axeln och se på mig. För du är trots allt en människa och även du ska väl kunna se mina känslor.
