Josefine Öström

alla dessa ord man läser och inte begriper, alla dessa meningar mellan
orden, mellan raderna, mellan styckena som man aldrig ser. emellanåt är det
lika tungt att tänka som att andas. om alla vore som du så skulle ingenting
fungera om alla vore som jag skulle ingen vara som du. du kan vända på det
också om du vill.

Jag slipar bort dina fingeravtryck på min hud och vill veta hur det ser ut
där vägarna tar slut. Du är stjärnan i natten som jag tappade bort och nu
är det svårt att hitta rätt. du skakar när jag håller om dig men vet du
inte om att jag känner samma sak? lägg dina händer på mitt bröst och känn
hur mitt hjärta skriker efter värme och inre tröst. du kan få mig om du
vill för jag vill kyssa dig och lite till.

du får röra mina händer när du vill och jag kanske skakar när du är bredvid
men det blir lätt så när ett hjärta inte kan stå still. jag vill skrika men
är för svag för du är så vacker och jag fruktansvärt ful. mina ögon blundar
när jag ser i spegeln och jag tappar mitt självförtroende ännu mer. håll så
hårt du kan i mig när jag skakar för sen känner du pulsen som slår sönder
mina halvläkta sår. jag vill vara så nära din kropp det bara går