G R Å .
när jag inte kan andas in luften som du andas ut. saknar jag dig.
det är i precis samma sekund som jag upptäcker att du har den sorts mjukrosa mun som min egen alltid har suktat efter, i precis samma sekund som det märks att allt blir liksom hallonsött, hallonrött om bara din handrygg nuddar vid det. vad andas vi om inte luft?
(går hallonluft att andas?) och du laddar mig med elektricitet, du är över fyrtiotusen volt, om jag råkade ta i dig skulle jag dö.
det är i precis den sekunden din hand leker fjärilsvingar mellan mina fingrar, i precis samma sekund inser jag att jag kanske vill dö av elchocker ändå.
G
R
Å
Kommentarer
Trackback
